Artiklar

 

 

Bättre säkerhet 

Regeringen beviljade i början av året 15 miljoner kronor till hästnäringen i Sverige. 2 miljoner öronmärktes för att utveckla säkerheten inom ridsporten. Ännu har inget beslut kommit hur detta ska ske, men Konsumentverket har i en första analys av anslaget uttalat att man inte riktigt vet vad man ska använda pengarna till. 
    - Kanske till en bättre kontroll av ridhjälmar och säkerhetsvästar, är en kommentar från Konsumentverkets ansvariga.
Detta uttalande tycker jag är lite symtomatiskt för hur man ofta ser på säkerhet inom ridsporten. Bättre hjälmar och bättre skydd. Visst, självklart är det en viktig del av säkerhetsarbetet, men det är ungefär som att ta bort körkort och hastighetsbegränsningar i trafiken och införa sexpunkts säkerhetsbälte och hjälmtvång i bilar i stället. Det vill säga att man satsar på skydd i stället för förebyggande säkerhetsarbete. Hjälm och säkerhetsväst är bra att ha när ridolyckan redan har skett.
Men det vore bra om man också fokuserade på orsakerna till att ridolyckor sker och vad man kan göra för att minska riskerna för dessa olyckor. De flesta olyckor som sker inom ridsporten skulle kunna förhindras med bättre kunskap om hästars naturliga instinkter och hur hästen fungerar och kan bete sig i olika situationer.

Lär vi oss mer om hur hästens omvärldsbild ser ut och hur hästen uppfattar sin omgivning och att den av naturen är programmerad att reagera med flykt inför vad den uppfattar som hot skulle mycket vara vunnit. En hästs omvärldsbild skiljer sig som dag och natt från vår egen. Det gör att oerfarna ryttare ofta hamnar i farliga situationer utan att veta om det förrän olyckan skett. Detta därför att de själva inte upplever situationen som konstig eller hotfull och därför tror att inte heller hästen gör det. Hästar som upplevs som larviga eller tittiga är egentligen bara lite mer vakna och flyktberedda än de hästar som upplevs som lugnare. Det vi uppfattar som larvigt och tittigt är för hästen en instinktiv fråga om överlevnad.

En häst är alltid mer eller mindre flyktberedd. Flyktbeteendet är hästens absolut viktigaste vapen och kan utlösas av för oss helt triviala händelser. En solreflex, en plastpåse, en konstig sten, en annan häst, ja, listan kan göras hur lång som helst. Toleransgraden på yttre miljöpåverkan är naturligtvis olika från häst till häst. En äldre miljötränad häst har högre toleransgrad än vad en ung otränad häst har. Men även den äldre trygga och ”snälla” hästen kan helt plötsligt mobilisera ett flyktbeteende då vi minst anar det, om vi inte är uppmärksamma.

Jag var på en ridskola för en tid sen, spelar ingen roll vilken. Där skulle man ha en teorivecka för ridskoleeleverna. På programmet stod bland annat; Vad tränset och sadelns olika delar heter, hur man ryktar en häst, hur man lindar benen och hur man knoppar hästens man. Det är naturligtvis inget fel i detta, men det är samtidigt väldigt talande för hur man prioriterar i umgänget med hästar. Det fanns ingen punkt om hur hästar kan uppträda i olika situationer, vilka instinkter som styr hästens beteende och vilka behov den har. Inte heller hur man förebygger olyckor för såväl häst som ryttare.

Det är ungefär som om man på en körskola bara skulle lära ut vad bilens olika delar heter och hur man polerar bilen, men inte ett ord om vad som händer när man trycker på gasen, kör på isig vägbana eller får en kraftig sladd.

De flesta ridolyckor sker under uteritt och orsakas i de flesta fall av att en häst försätts i en flyktsituation. Det är då ryttaren försöker stoppa hästens flykt som olyckan i regel sker. Hästen kastar helt sonika av ryttaren för att bli fri och komma undan. Om ”hotet” inte förföljer hästen stannar den i regel efter c:a 25-75 meter och vänder sig om för att med hjälp av sin periferianpassade syn registrera om ”hotet” finns kvar eller inte.

Den absolut farligaste situationen är då ”hotet” förföljer hästen, dvs något fastnar på hästen och hänger med då den flyr. En sådan häst kan få panik och hamna i sken, då är situationen direkt livsfarlig för både hästen och ryttaren. En häst som drabbas av panik rusar blint framåt utan hänsyn till vad som står i dess väg. Det som skiljer människan tillsammans med övriga rovdjur från hästen och andra bytesdjur i hotsituationer är att vi människor tillsammans med andra rovdjur först avgör hotets omfattning innan vi bestämmer om vi ska fly eller stanna kvar. Hästar och andra bytesdjur flyr instinktivt alltid undan i ett första skede utan att göra någon som helst bedömning av hotets omfattning. Lär vi mer om hästens naturliga beteende och instinkter ökar vi också säkerheten betydligt i vårt umgänge med hästen, oavsett det handlar om ridning, lastning eller annan hantering av häst.

Thomas Ahlstrand

 

Foder och stress

Många hästar drabbas av olika typer av stressymptom. Orsakerna till det varierar. Men inte sällan handlar det om brister i hästens vardagsmiljö. Vad det gäller foder så finns det en tendens bland en del hästägare att undervärdera hästens tuggbehov. Det vill säga man är väldigt noga med att ge rikligt med kraftfoder efter konstens alla regler. Däremot är man ofta mindre noga med hästens tillgång av grovfoder. Nu är det ju väldigt olika vad som gäller för vilken typ av häst man har. En högpresterande tävlingshäst måste självklart ha ett tillräckligt och noga avvägt kraftfodertillskott. Men faktum är att många hobby- och promenadhästar utfodras som om de vore högpresterande tävlingshästar.

En häst är skapt för att äta fiberrikt men proteinsnålt foder. Hästars magsäckar är mycket små i proportion till hästens storlek och skapta för att inta lite föda ofta. En häst i fritt tillstånd tuggar 17-18 timmar per dygn. En häst som utfodras med alltför stort kraftfodertillskott i förhållande till sin prestation och samtidigt har för dålig tillgång till grovfoder och är inaktiv större delen av dygnet riskerar att utveckla stressymptom. Det kan ge sig uttryck i att hästen vandrar i boxen, ger sig på och gnager på boxens inredning (dock ej att förväxla med krubbitare) eller andra former av ”vävande” sysselsättningar. Det är viktigt att anpassa kraftfoderstatusen efter hästens prestation. Ställer man av hästen av olika orsaker så är det viktigt att man samtidigt dra ner på eller till och med upphör helt med kraftfodertillskottet. Grovfodret är inte bara hästens basfoder det ger också hästen stimulans, avkoppling och tillfredställer det viktiga tuggbehovet.

Rätt foder och fodermängd är också viktigt för hästens mag- och tarmsystem som är anpassat för hästens naturliga leverne på magra stäppområden. Fel sammansättning av foder och det faktum att hästen får för lite grovfoder kan i värsta fall orsaka kolikrelaterade tillstånd hos hästen.

Personligen tycker jag att det allra bästa sättet att hålla häst på är genom lösdrift med fri tillgång till grovfoder. Nu har inte alla praktiska möjligheter till det. Ett enkelt sätt att lösa det på vid boxvistelse är att använda halm i boxen. Antingen har man bara halm, eller strör man med spån för att få en mjuk och jämn bädd och sedan lägger man halm ovanpå, då är inte hästen beroende av halmen som bädd och man kan reglera mängden halm om man så önskar. Halmen är mycket fiberrik men innehåller nästan ingen näring alls. Halmen ger emellertid hästen god sysselsättning, inte minst under nattens många timmar. En häst sover endast några få timmar per dygn och periodvis under dygnet. Även hästar som står i stall sover växelvis precis som ute i det fria, det vill säga någon/några sover och någon/några håller vakt.

Hästar har ett instinktivt behov av att tugga, det behovet får hästarna tillfredställt genom att exempelvis ha ständig tillgång till halm i boxen. Halm är dessutom billigt och inte någon större ekonomisk belastning för den som köper sitt grovfoder. Använd havre- eller vetehalm. Hästarna ska naturligtvis utfodras med kvalitativt hö som basfoder, halmen är att betrakta som ett komplement och kraftfodertillskottet ska vara anpassat efter den enskilda hästens fysiska prestation. Det bästa är att utfodra grovfodret först och kraftfodret efteråt. Hästarna blir i regel inte lika glupska då utan äter kraftfodret under mer behärskade former. Hästar som större delen av dygnet har sysselsättning genom att röra sig och att tugga mår mycket bättre och blir mer harmoniska. Hästar som har för lite sysselsättning och får för mycket energitillskott genom överdosering av kraftfoder blir ofta rastlösa, istadiga och kan även i värsta fall visa aggressiva beteende. Förutom flockgemenskap, fysisk och mental stimulans så är även tugga och vila självklara ingredienser i en välmående och harmonisk hästs liv.

Thomas Ahlstrand

 

Förmänskliga inte hästen

Jag har vidrört ämnet tidigare, men det finns all anledning att ta upp det igen. Det faktum att många utgår från sitt mänskliga perspektiv då man bedömer en hästs beteende eller reaktioner. Ett exempel är att hästar är inga keliga gosedjur, (jag kommer säkert att få på skallen för det här), utan det är vissa beteende hos hästen som tolkas av oss som att de är keliga därför att vi tolkar det utifrån vårt eget sätt att bete oss, inte utifrån hästars beteende. ”Min häst tycker om att pussas”, är en inte helt ovanlig replik från en hästägare. Det finns ingen häst som tycker om att pussas, ingen häst vet ens vad det är för något. Då hästen använder ett ”pussliknande” beteende är det oftast för att den tigger. Inte sällan blir hästar handmatade med morot, äpple eller annat hästgodis. Den tigger då och vill ha mer, detta uppfattas som att hästen är ”gosig” och då får den gärna mer och så är den onda cirkeln i gång.

En annan orsak till att hästen kommer med sin mule nära oss kan vara en ren hälsning. Hästar hälsar genom att ställa sig i hälsningsställning ganasch mot ganasch och sedan blåsa genom näsborrarna. En lagom svag blåsning är en vänlig hälsning, en hårdare blåsning betyder också hälsning men med tillägget att jag är osäker på dig eller jag är inte att leka med. Följer hästen dessutom upp med att stampa med en framhov i backen så är det en konkret varning, vilken bör tas på allvar.

Vi hälsar på hästen genom att klappa på den. De flesta väl hanterade hästar har lärt sig vårt hälsningssätt, men problemet är att vi ofta inte har lärt oss deras. Hästar kelar eller gosar som sagt aldrig, deras motsvarighet till vår kroppskontakt är närhet och trygghet med flocken. Att stå och hjälpa varandra mot insekter, att gå ihop nära då vädret är dåligt eller en fara hotar. Tryggheten genom flocken, att få tillhöra en flock och den närhet det innebär är hästars sätt att ta och ge kärlek. Om du är ute och går med din häst i grimskaft eller lös och hästen blir rädd för något och då nästan trampar ner dig för att den vill vara så nära som möjligt, då ska du bara vara lycklig då är du hästens trygghet. Om den däremot reagerar genom att fly bort från dig trots att inga andra hästar finns i närheten då har du lite förtroendejobb kvar att göra. En del hästägare reagerar tyvärr med att skrika eller slå till hästen i fall den tränger sig nära dom i en ”hotsituation”. Det är synd, man får inte blanda ihop det med en häst som tränger i boxen eller i vattenspiltan. Det vill säga samma beteende från en häst i två olika situationer betyder två helt skilda saker och det är upp till oss som hästägare att lära oss att tolka det.

Jag vill bara avsluta genom att säga att tycker man om att pussa eller kela med sin häst så är det naturligtvis inget som är till skada. så länge det inte övergår i nafsande från hästens sida, då har man skaffat sig en ganska trist bieffekt som kan vara svår att bli av med. Den här artikeln är främst att betrakta som ett exempel på hur vi människor tolkar hästars beteende utifrån vår egen beteendeuppfattning.

Thomas Ahlstrand

 

Lydig häst 

Säger man lydnadsträning så tänker folk främst på hundar. För det är ju självklart för de flesta att man lydnadstränar sin hund. Särskilt om det är en stor hund på 45-50 kg. Ju större hund man har ju mer pli bör man ha på hunden. Kring det råder det knappast några meningsskiljaktigheter. När man däremot pratar om att lydnadsträna sin häst är det många som tittar lite undrande och förvånat. Det är tydligen inte lika självklart för oss hästägare som det är för hundägare att ha pli på sitt djur, trots att en fullvuxen stor häst väger mer än tio gånger så mycket som en fullvuxen rottweilerhanne. I stället har hästägare många andra alternativ att välja på. De flesta häst- och ridsportsbutiker har hyllmeter med diverse kedjor, betsel och remmar för att hålla en olydig häst i schack, så varför bry sig om lydnadsträning.

Att lydnadsträna en häst är inte svårare än att lydnadsträna en hund. I hästens fall handlar det naturligtvis inte om att sitta fint eller ligga plats. Det handlar om att inte kliva över sin ägare/ryttare då denna leder hästen, att stå still då ryttaren ska sitta upp i sadeln, att hästen flyttar sig undan då ägaren/ryttaren vill komma förbi osv. Detta tränar man genom att förstärka sitt ledarskap, få hästen att lyssna och koncentrera sig på sin ägare/ryttare. Det finns olika sätt att praktiskt träna sitt ledarskap och därmed träna hästen att bli lyhörd för din vilja. Dessa olika sätt behöver knappast återges här då det finns gott om bra material på nätet som beskriver detta på ett detaljerat och pedagogiskt sätt.

Natural horsemanship, Parelli natural horsemanship, Intelligent horsemanship...... Det har dykt upp många ”nya” begrepp inom hästsverige dom senaste åren.. Alla dessa olika namnkombinationer betyder egentligen en och samma sak och har samma mål, nämligen en bättre kommunikation och naturligare hantering av hästen. Sedan må metoderna skilja sig lite åt mellan dessa filosofier för att nå detta mål. Dessa begrepp är egentligen inget nytt, de praktiserades redan av den gamla sortens ”hästkarlar”, men föll sedan mer eller mindre i glömska då den nya ridskolegenerationen nästan enbart fokuserade på just ridningen och mindre på hanteringen av hästen.

Ett ledarskap måste etableras från marken, det kan aldrig göras från sadeln, däremot tar man med sig ett etablerat ledarskapet upp i sadeln, vilket i sin tur underlättar även det uppsuttna arbetet. I exempelvis Spanien och Portugal betyder alltid markarbete med häst avsuttet markarbete. I Sverige däremot är markarbete oftast synonymt med uppsuttet dressyrarbete

Träna lydnad och kommunikation med sin häst kan man göra i de flesta vardagssituationer, som exempelvis när man leder hästen till och från hagen. Målet är att hästen ska stå still i boxen tills grimskaftet är fast. Hästen ska inte börja gå förrän du bestämt att ni ska gå. När man leder hästen ska den gå snett till höger bakom dig i slakt grimskaft. Stannar du så ska hästen stanna direkt. Det tränar man enklast genom att tvärstanna ibland då man leder hästen. Hästen lär sig då snabbt att vara uppmärksam på dig och vad du tar dig till samt att hålla lite avstånd. När du sedan kommer till hagen så gå en 5-10 meter in i hagen, hästen ska sedan stå helt stilla innan du lossar grimskaftet och låter hästen bli fri = eftergift. All träning måste naturligtvis anpassas efter vilken typ av individ hästen är och i vilket utbildningsstadium den är. Men även sådana här mindre övningar stärker ditt ledarskap hos hästen och gör hästen mer uppmärksammad på dig. Ett generalfel man ofta ser när folk leder ut sina hästar i hagen är att de lösgör grimskaftet gående redan vid insläppet till hagen. Om man har en lite skarpare häst är då risken att man bygger upp en förväntning hos hästen som gör att den försöker börja sticka redan då den förväntar sig att du ska släppa loss grimskaftet. Vilket i sin tur kan göra att du inte hinner få loss grimskaftet innan hästen slitit sig loss eller att du fastnar med något finger i grimman när hästen drar i väg.

Ett annat enkelt sätt att stärka sitt ledarskap är att bara ut och gå och umgås med sin häst. I dessa situationer ska du gå rak i ryggen och låta blicken med jämna mellanrum ”scanna” av omgivningen. Då märker din häst, som det bytesdjur den är, att du har koll och tar ansvar för er ”säkerhet” under promenaden. Går du i andra tankar och stirrar i marken hela tiden blir det hästen själv som tar på sig ansvaret och det förstärker inte din ledarroll. Dessa små men ändå betydelsefulla moment är en del i ditt ledarskap och glöm inte att ledarskap är färskvara som hela tiden måste underhållas.

Thomas Ahlstrand

 

 

 

 

Copyright © 2010 Thomas Ahlstrand All rights reserved. thomas@filmhorsestunt.se